BK Robbi wroteSå länge inte ståplats själva lyckas skapa någon stämning att tala om kan jag väl tycka att man ska vara lite försiktig med att dissa alla andra försök...
Det ska inte vara några jippon, ingen Ice projection, ingen dans, inga cheer leaders, ingen animerad klappning eller "stämningshöjare" på jumbotronen. Allt det där är amerikaniserad show avsett för folk som inte begriper sig på hockey. Nej, istället ska hard-core fansen leva om på ståplats med sång, ramsor och tryck.
Problemet är bara att vi knappt har några sådana fans.
Din sista mening säger emot hela ditt inlägg, vill jag först och främst konstatera. Ja, du har rätt i att vi knappt har några sådana fans kvar längre. Men vad kan det tänkas bero på?
Jo - att LHC i flera år har ignorerat/misskött/förbisett ståplatssupportrarna på klackläktaren. Detta gäller inte bara WL i dagsläget utan även andra farlanger, såsom Fanatics, och såklart även medlemmar ur det äldre gardet. Supportrarna har ställt krav och velat se förbättringar och förändringar för att fanatismen och klackkulturen åter ska blomstra i Linköping. Det har - i bästa fall (skrämmande nog) - bemötts med totalt tystnad. Jag kommer inte att ge mig in i detalj på alla de saker som de har misslyckats med, dels vet folk om vad det är sedan tidigare och dels så känner jag inte för att ge ut en avhandling såhär på fredagskvisten (i alla fall en som är längre än det här inlägget).
Men det genererar också en stor, och gedigen, anledning till att folk lackar ut över LHC:s försök att skapa stämning. LHC har i flera år pratat om att de har försummat oss, att de vill ha stämning i hallen. Det är först de senaste två åren, främst nu, som de har insett att de skitit i det blåa skåpet och skjutit sig själva i foten. De kan snacka om stödet i allmänhet, men det är pengarna som de i synnerhet är ute efter. Hade LHC haft en stabil och trygg ekonomi så hade det nämligen varit en helt annan visa.
Här har de alltså en god chans att ge någonting tillbaka till de mest fanatiska fansen (för de som inte redan anser att det är försent, det finns folk som har goda anledningar att känna så). Saker som att dämpa musiken så att klacken har större möjlighet att interagera med sittplats, att byta spelriktning, att ge oss långsidan istället för kortsidan - bland annat.
Men istället väljer LHC att hyra in en dansgrupp, satsa på jippon, försöka dra igång slipsarna via animerade händer på jumbotronen, trycka upp vita handdukar som folk kan vifta med och så vidare. Är det så jävla konstigt att det sticker i ögonen och hjärtat hos flertalet supportrar (mig själv inkluderat)? LHC har, milt uttryckt, kastat bort så många av sina mest passionerade och fanatiska eldsjälar på resan från div 2 till elitserien, genom att behandla dem som skräp och att förringa deras roll i föreningen. När de sedan, efter en för lång tid inser att det är dött i arenan så svarar de inte genom att förbättra klackens möjligheter, så som att flytta klackläktaren eller sänka musiken - de hyr in dansgrupper som håller på i en minut innan match.
Det betyder följande: "Vi har insett att det är dött här, och att det är vårt fel. Men vi tänker inte erkänna att vi behöver er ändå, vi kan ju alltid hyra in dansgrupper eller fixa mer animeringar på jumbotronen". Inte nog med att deras åtgärder inte kan skapa en stämning i 60 minuter under en match såsom en passionerad klack kan - deras åtgärder genererar i längden både mindre stämning (i jämförelse) och större utgifter än att, en gång för alla, betala tillbaka till oss på klackstå och ge oss den möjlighet som de har berövat oss.
Det är inte, och har aldrig varit en fråga om att det ska vara någonting istället för någonting annat (i alla fall inte i mina ögon). Däremot så handlar det om att ge oss de möjligheter som vi så länge har förtjänat så att, så som du säger: "hard-core fansen ska leva om på ståplats med sång, ramsor och tryck." Och än idag så skiter LHC i att ge oss den möjligheten. Att de numera är "medvetna" om att de behöver stämning (ekonomi), men ändå inte gör det som är rätt för fanatismen och stämningen i arenan - det är, ärligt talat, ytterligare en spark i skrevet på oss supportrar.
Därför tycker jag att det är rimligt - för att inte säga självklart - att störa sig på det. De kan trycka upp handdukar, hyra in dansgrupper och satsa mer på elektronik om de vill ha stämning i arenan. Men en sak är jävligt säker:
Utan oss så kommer de aldrig någonsin att få det.
