Startsidan / Sportbladet / Hockey / Sverige / SHL / Linköping 2015-09-11
PLUSDET HÄR ÄR EN PLUS-ARTIKEL
DJUPANALYS: Linköping HC
Hans Abrahamsson sätter betyg på alla lagdelar: ”Här håller jag med Boork...”
Linköping ska byta skepnad.
Akademikerna ska bli grovjobbare. Bort med kostymerna – på med blåställen.
Resultatet? Jag tror det slutar som vanligt: varken topp eller flopp.
Hans Abrahamsson tippar: Så slutar SHL
Klicka på lagen för djupanalys
- Skellefteå
- ...
- Växjö
- Färjestad
- Luleå
- ...
- Linköping
- ...
- Djurgården
- Brynäs
- Modo
- Malmö
- Rögle
14 Karlskrona
Tänkbar startuppställning:
David Rautio – Jonas Junland, Daniel Rahimi – Rhett Rakhshani, Garrett Roe, Andrew Gordon.
Nuläget
Linköping har bara missat semifinal tre gånger på de tio senaste åren. Under de tolv senaste säsongerna har man bara vid två tillfällen blivit sämre än femma i tabellen.
En imponerande jämnhet, men ingen serieseger eller SM-guld.
Linköping är så gott som alltid bra, men aldrig bäst.
Jag tror det var Damkronornas förbundskapten Leif Boork som för fem-sex år sedan myntade att Linköping spelade akademiskt.
Jag är långt ifrån överens med Boork i alla utspel, men här hade han helt klart en poäng.
Med akademiskt syftade han på att Cluben spelade för elegant och smånätt. Kombinerat med en bristande ödmjukhet för de små detaljerna och det hårda jobbet.
Ett spel som många gånger funkar bra i grundserien men som inte räcker för att gå hela vägen.
En ishockey som har styrts av stjärnforwards som Mårtensson, Weinhandl, Hlinka, Hlavac, Arlbrandt och Hjalmarsson för att nämna några.
”Mer krävande spelstil”
Nu har klubben en uttalad målsättning om att tona ner den mer mjuka och eleganta sidan.
Skiftet från Roger Melin till Dan Tangnes blir också en naturlig övergång till en rakare, mer intensiv och krävande spelstil. Även en tydligare kravbild på vad som krävs av varje individ.
Linköping har heller inte spelarmaterial för att snirkla sig igenom SHL på något akademiskt vis. Om den här upplagan får för sig att försöka lär det sluta med bottenstrid och tomma läktare i Saab Arena. Lite oroväckande att skador på nyckelspelare (Persson och Roe) stör inför premiären.
Det blir som jag varit inne på ett annorlunda Linköping, men resultatet tror jag blir något liknande. Helt okej, men inte bäst.
Samtidigt kan man se säsongen som en nystart på något nytt som på sikt kan leda till utveckling.
MÅLVAKTER +++
David Rautio är målvakten som har kanske hela SHL:s tydligaste spelidé. Lugnt, metodiskt och blockande, där puckar sällan går igenom honom. Få spektakulära räddningar i ytterlägena. Rautios spel förutsätter ett bra samarbete med försvaret och utespelarna vet exakt vad han gör och inte gör. Så långt allt bra. Problemet är att Rautios konsekvens också gör honom lättläst för motståndarna, inte minst i slutspelsserier med täta möten med samma lag.
Betydligt yngre Marcus Högberg har en högre högstanivå än Rautio men också lägre dippar. Något av urtypen för den moderna målvakten: storväxt och kan behålla lugnet, men kan också vara väldigt aggressiv och explosiv i ytterlägen.
Ett stabilt grundseriepar, men som inte övertygat fullt ut i slutspel.
BACKAR ++++
Ikonen Magnus Johansson har slutat och saknaden blir långt ifrån lika stor som den hade varit för något år sedan. Rahimi och Junland är landslagsbackar som kan spela i princip hur mycket som helst. Chad Billins är ingen superstar, men en funktionell SHL-back: rörlig och med ett bra förstapass. Dock lite mjuk.
Men det är egentligen efter de här tre etablerade som det blir riktigt intressant. Fem unga lovande backar med stora utvecklingsmöjligheter. Högst potential offensivt har givetvis Gustav Forsling, 19. Det ska bli grymt intressant att se om JVM-backen med det fruktade skottet redan nu kan ta en ledande offensiv roll. Petter Hansson, 19, och Gabriel Carlsson, 18, har tagit stora steg senaste året, klarar en hel del SHL-minuter redan nu. Det gör även Anton Karlsson, 22, och Carl Dahlström, 20.
FORWARDS +++
Jeff Taffe och Mattias Sjögren är borta. Två blytunga tapp.
Sjögren är en tvåvägscenter av internationellt snitt som det numera är snudd på en akut bristvara i svensk ishockey.
Taffes floppade i slutspelet, men var en av seriens absolut bästa spelare under grundserien. Hur ersättare man de här två?
Ja, det är snudd på omöjligt. Dessutom har Jacob Micflikier lämnat. Totalt 132 poäng.
Linköping har tvingats bygga annorlunda och man har gjort det med små, skickliga och kvicka forwards som Andrew Gordon, Garrett Roe och Rhett Rakhshani. Niklas Persson är tillbaka. Han tillför klokhet, ledarskap och ett gediget centerspel, men knappast den där sista offensiva spetsen. Broc Little jobbar hårt och gör alltid sina poäng. Nichlas Hardt är en bulldozer som banar väg och har viss offensiv potential.
Men bakom de två toppkedjorna ser det inte speciellt sexigt ut.
Jakob Lilja är dock ett intressant nyförvärv, som nu återförenas med tränare Tangnes.
Tränare
Dan Tangnes flyttas upp som huvudtränare efter en säsong bakom Roger Melin. Tangnes är verbal, noggrann och har en genomarbetad och tydlig spelidé. Han har också byggt på sig en hel del erfarenhet under åren, både positivt och negativt. Det blir tredje gången gillt för Tangnes som huvudtränare. Två gånger om fick han sparken från moderklubben (nåja) Rögle. Den sympatiske norrmannen kommer inte att få sparken den här gången.
Jag tror på Tangnes och tror att han är rätt person nu när Linköping delvis ska införa ett annat spel. Räkna med en tydligare kravbild, ett intensivare mer överbelastande spel och fler som bidrar i den offensiva produktionen.
Känns också som kemin i tränastaben, där Tomas Montén och Klas Östman är assisterande, är väldigt bra. Ytterligare en faktor som bidrar till att Tangnes kommer att göra ett bra jobb i vinter.
Och det har i alla fall börjat bra. Linköping har gjort rent hus och vunnit allt under försäsongen, om det nu är ett gott tecken…
Hans Abrahamsson