Hans Abrahamsson wroteJakten på det så hett efterlängtade SM-guldet går vidare.
Nu gör Linköping ett nytt försök.
Det är väldigt mycket som måste klaffa om det ska bli någon guldstrid.
KOMMENTAR:
Linköping har mer eller mindre slagigt knut på sig självt i jakten på att försöka spela hem det där åtråvärda SM-guldet. Jakten att bygga ett guldlag som ska spela sin bästa hockey i slutspelet har snarare förvandlats till en negativ spiral. Cluben från östgötaslätten har egentligen bara kommit längre och längre bort från ens en finalplats. Förra säsongen slutade med en nionde plats i tabellen. Visserligen seger mot rivalen HV i åttondelen men sedan räckte det inte alls mot Djurgården.
Dan Tangnes hyllades av många, men faktum är att med norrmannen som huvudtränare slutade det med tre kvartsfinalförluster. Och lagen som Linköping har åkt ut mot har inte vid något tillfälle gått hela vägen och vunnit SM-guld. Knappt ens till final (Brynäs 2017 är undantaget).
Nu är det långt ifrån så enkelt som att det handlar om en tränarfråga. För mig handlar det minst lika mycket om Linköping som klubb, inte minst sportchef Fredrik Emvall, som jag tycker har haft svårt att hitta rätt med värvningar och sedan göra de rätta förändringarna och justeringarna av lagbygget under säsong.
När Dan Tangnes i våras oväntat lämnade trots två år kvar på kontraktet hamnade klubben i något av en paniksituation.
Det landade till slut i att Tommy Jonsson tog över.
Jag ska erkänna att det var ett av de mest överraskande besked jag varit med om sedan jag började på Sportbladet. Brynäs guldtränare från 2012 kändes inte direkt högaktuell för ett SHL-jobb. Sparkad två gånger om de senaste åren, dessutom hade han nyligen inlett jobbet som utvecklingschef hos Ishockeyförbundet.
Nu ska Jonsson, tillsammans med Klas Östman och Johan Åkerman, försöka få ihop en trupp som spretar en hel del och som det just nu inte finns någon guldglans runt. En viktig justering har dock gjorts: Klas Östman ska ha det övergripande ansvaret i båset, Åkerman blir backtränare medan Jonsson fokuserar på forwards. Det känns som bästa lösning sett till förutsättningarna.
Så vad kan vi förvänta oss den här säsongen?
Inte något SM-guld den här gången heller. Och drabbas Linköping av skador tror jag att det precis som förra säsongen blir en strid på den nedre halvan.
MÅLVAKTER
+++
Jonas Gustavsson värvades hem för att vara en potentiell guldmålvakt. Så blev det inte. Linköping som lag var inte i närheten av att ens gå långt i slutspelet och Gustavsson kom inte upp till den nivå han och Linköping hade hoppats på.
Nu landade Gustavsson ändå på en helt okej räddningsprocent (91,63) i grundserien och det var definitivt en säsong han bör ha stor nytta av. Efter åtta raka säsonger i Nordamerika var det ingen överraskning att det skulle bli en del anpassningsproblem för den långe stockholmaren.
Räkna med en betydligt jämnare och tätare Gustavsson den här säsongen.
Samma målvaktspar betyder att även Jakob Johansson finns kvar. Han visade med eftertryck att han kan gå in och spela och även vinna matcher när Gustavsson behöver vila. Johansson stod i 19 matcher och Linköping vann nio av dem. Av det jag sett under försäsongen är Jakobsson även i år en målvakt att lita på.
Linköping bör ha ett målvaktspar som står sig bra i SHL-konkurrensen och hittar Gustavsson sin toppnivå (och försvarsspelet sitter) kan det bli riktigt bra.
BACKAR
Bra backsida, det går inte att säga något annat. Åtminstone om LHC får ut det man kalkylerat med av sina offensiva pjäser.
Lukas Bengtsson, 24, och Mattias Bäckman, 25, är två otroligt begåvade backar som fortfarande inte har fått ut sin fulla potential, då hade de spelat i andra ligor än SHL. Det finns också frågetecken runt både två och det är ingen garanti för toppleverans direkt. Men det ska helt klart bli intressant att se vad tidigare backcoachen, Klas Östman, och den nytillträdde, Johan Åkerman, kan få ut av duon. Grundmaterialet är, som jag var inne på, ädelt.
Lukas Bengtsson är en fantastisk skridskoåkare med hög offensiv potential, inte minst skottet. Efter guldet med Frölunda har han två rätt tuffa säsonger i AHL bakom sig där en en jobbig sjukdom första året förstörde mycket.
Mattias Bäckman har inte lyckats etablera sig i NHL, och framför allt tiden i Detroits organisation var rörig. Även förra säsongen i Kloten blev jobbig. Bäckman var inte någon favorit hos tränaren Kevin Schläpfer och förtroendet blev därefter. Nu ska karriären ta ny fart i moderklubben.
Lägg till Chad Billins (ansluter lite senare) som är en av ligans mest funktionella backar och Linköping har en riktigt stark topptrio. Framför allt offensivt, men som även hanterar spelet i egen zon.
Bakom de här tre finns starka defensiva pjäser som Eddie Larsson, Almen Bibic, Anton Karlsson och blivande JVM-backen Adam Ginning.
FORWARDS
Ja, med alla skadefria (och alla på plats) kan Linköping matcha två kedjor av bra klass, åtminstone om nyförvärven Joe Whitney och James Wright fungerar som Linköping hoppas. Om vi börjar där är det två nordamerikanerna rätt motsatta spelartyper som Linköping hämtat in.
Whitney är en riktig minilirare (168 centimeter) och det är inget snack om att det är en skicklig spelare. Snabb och duktig med pucken. Under sina första AHL-säsonger var amerikanen en pålitlig poängmaskin, men efter ett benbrott för ett par år sedan har han haft svårare att komma upp på samma höga nivå. Frågan är också i vilket fysiskt skick han anländer till Sverige, han uppges inte var något fysfenomen. James Wright är en stor spelare (146 NHL-matcher på meritlistan) som i Nordamerika i huvudsak haft defensiva uppgifter. Är tänkt som center här och Linköping hoppas även att han även ska bidra en hel del offensivt, något som sett lovande ut under försäsongen.
Kvar från förra säsongen finns NHL-veteranen Derek Roy och Andrew Gordon, den sistnämnda ansluter senare på grund av skatteskäl. Återvändaren Broc Little vet alla vad han är kapabel till när det gäller poäng. Förlängde egentligen med ytterligare två år med Davos mitt under förra säsongen, men hamnade sedan utanför laget efter en konflikt med tränare del Curto. Får Little bara göra sina poäng är han också betydligt lättare att hantera i gruppen.
Nick Sörensen räknar jag som den sjätte forwarden i de två första kedjorna. Hög offensiv potential men alla skador gör att det aldrig blir en full säsong.
Visst finns det en del tunga namn, och fungerar allt kan det bli bra. Ändå är känslan så här på förhand att det lite spretigt och en hel del frågetecken.
Jag funderar också vem eller vilka som ska vara de informella ledarna i den här gruppen.
VÄRVNINGSBETYG SÅ HÄR LÅNGT
+++
Backsidan känns välbalanserad. Lite för många förändringar på forwardsidan och där finns en osäkerhet.
DET BEHÖVS:
Ytterligare en forward för de två första kedjorna.
Till sist...
Genombrottet: Jag hann se unge Olle Lycksell ett par gånger förra säsongen, det lovade mer.
Flopprisken: Trivs Joe Whitney i SHL och Sverige?
Poängkungen: Broc Little lever för att göra poäng, på gott och ont.
Slutplacering i SHL: Nia.
ABRAHAMSSONS TABELL (fylls på)
1.
Färjestad
Djurgården
Frölunda
Skellefteå
6.
HV71
Rögle
Linköping HC
Malmö
Brynäs
Örebro
Mora IK
Timrå