Har med stort intresse följt den senaste veckans debatt om hur vissa grabbar i ES blir negativt särbehandlade av den svenska domarkåren i ishockey.
Det är en nyttig debatt. Och det som noterats av flera fristående skribenter i olika media ger i hög grad samstämmiga bilder som talar sanning!
Dessvärre är Svenska Ishockeyförbunbdets domare evigt "untouchables".
De har aldrig varit mottagliga för seriös analys eller kritik oavsett vad domarbasen nu må heta.
Tvärtom, så fort det "blåst" kring domares insatser i landets högstaliga så sluts de egna leden, och man fortsätter på inslagen väg.
I LHC är som bekant #91 ett av domarnas "röda skynken" som man kollektivt tycks älskar att straffa.
Och samtidigt som Jämtin ständigt får nöta botbänk för mindre förseelser, så är det också "helt ok" att låta andra motspelare behandla honom hur som helst.
Ska man skratta eller gråta när man ser Morgan Johansson och Pehr Claesson i Skellefteå!?
Hur länge ska denna form av direkt spelförstöelse bara tillåtas pågå?
Tränare kan ibland gnälla till, men vågar sällan tala ur skägget.
Supportrar (oavset lag) anses endast som enögda, partiska och gnälliga, och är därmed lätta att avfärda som fullständigt oseriösa.
Var och hur för man debatten vidare?
Jag vill se lag och dess spelare göra upp, självklart enligt fastställt regelverk.
Men de subjektiva tolkningar av desamma som ständigt görs av flertalet domare riskerar förvandla hela sporten till ett enda pajas-lotteri.
Det är en bedrövlig utveckling!
