Efter 3 matcher med kniven mot strupen för att gå vidare tycker jag inte det är konstigt att huvudet inte riktigt var med i denna match. En sådan mental urladdning under en vecka och sen en dags vila och detta kan hända.
DIF var ju klart bättre i alla moment, kamp, skridskoåkning, backchecking.
DIF imponerade på mig med sitt tramp i anfallszon, när de snurrade runt hade de dubbelt så hög fart som oss, med hastighet och positionsbyten blir det extremt svårt att markera, en modern hockey. Jag önskar vårt lag inser det en dag och inte enbart förlitar oss på spetskompetens.
Jag uppmanar alla att lägga märke till hastigheten i skridskoåkningen när vi är i anfallszon och när DIF är det i kommande match, skillnaden är väldigt, väldigt stor. Det är lätt att försvara sig mot någon som knappt rör sig.
Vi har alla möjligheter att vinna denna matchserie om vi kommer upp i en maximal nivå igen men vi har spelat ett spel i serien och sen skall vi ändra det till slutspelet för att kunna prestera där maximalt, ett konstigt beteende.
Att fortsätta att ligga på under långa perioder även när vi inte får utdelning anser jag är essentiellt om vi skall lyckas fortsatt i slutspelet.
Jag gillar Hardys svar på frågan om han skulle ändra något i spelet till nästa match. Vi har spelat så här sen i augusti, varför skall vi ändra något nu?
Ett beteende tränar man in under lång tid med konsekvent repetition av momenten såväl på träning som på match, något DIF verkar ha insett och har ökat sin nivå under hela serien till där de är nu genom att göra rätt oftare och oftare. De litar till 100% på det sätt de spelar hockey och alla gör det de är satta att göra.
LHC tycker jag har en stor svaghet där. Vi kör hårt några byten men ger det inte utdelning faller man tillbaka till något "annat". Topparna är väldigt höga men dalarna blir också djupa när det inte funkar för man tror inte på det system man använder fullt ut utan börjar tänka när det inte fungerar istället för att trumma på.
