Satt och kikade lite på Facebook när jag plötsligt rekommenderades den här artikeln: Ny LHC-låt lanserad - ska bli mer rockigare
Joel Franzén i bandet säger det här i inslaget som jag reagerade på:
“När man lyssnar på gamla hockeylåtar - med de här gamla pianona och det kanske är nån rasslig gubbe som sitter och sjunger lite klämkäcka visor - vi tänkte: vi behöver lite rock här.”
Det är väl en sak om han syftar på gamla LHC-låtar (är förvisso skapligt gränsfall där också), men jag tolkar det som att han menar svenska hockeylåtar överlag genom historien och då kan man konspirera om killen faktiskt levt under en sten eller inte.
Här är låten åtminstone:
Min spontana reaktion var att den var aningen bättre än schlagerrocken från Prime Creation, men det säger knappast mycket. Jag lyssnar på mycket rock och metal, men jag är oerhört allergisk mot den här typen av folk inom rocken som tror att de gör något revolutionerande för att sedan spela den mest basala skiten man hört. Så nej, det här var inte för mig.
När det kommer till LHC-låtar fortsätter jag att hålla mig till Chez Suzy, SJ, Gunnar Ekermo och @Lunthell för mina matchuppladdningar. Det räcker gott och väl!
