Hans Abrahamsson wroteSäsongen är slut, Linköping.
Visst kan man kalla det ett misslyckande – men lägg för guds skull ner fiaskosnacket.
Men det första jag tycker nya general managern Niklas Persson ska göra är att ringa Bert Robertsson.
Linköping kom till Jönköping med tio raka segrar i Kinnarps Arena, men inte ens den smått osannolika sviten hjälpte den här kvällen.
Redan efter 9.54 stod det 2–0 till HV71
Simon Öneruds 2–0 mål kom sedan hemmalaget kontrat och kom fyra spelare mot en ensam LHC-utespelare. Det är inte ofta man ser i dagens SHL-hockey
Men det var på något sätt signifikativt för hur Linköpings säsong har sett ut sedan november. Backcheckingen, och noggrannheten med pucken, har inte direkt varit högprioriterat, om vi säger så.
Jag har de senaste veckorna allt mer frekvent hört, läst och sett att ett missat slutspel för Linköping skulle vara ett fiasko.
Att ett så bra lag, men så många namnkunniga spelare, inte går till slutspel är alltså inget misslyckande utan ett fiasko.
Vad är det jag inte fattar?
Ett fiasko att Linköping inte är bland de tio främsta?
Jonsson är slut som elittränare
Vi pratar om ett lag som de tre senaste åren åkt ut i kvartsfinal och dessutom varit mer eller mindre chanslöst. Inte ens den så hyllade Dan Tangnes lyckades få fason på laget och få importspelarna att orka bry sig i slutet av säsongen.
Vi pratar om ett lagbygge som inför den här säsongen inte stack ut nämnvärt på värvningsfronten.
Som av de allra flesta tippades någonstans på plats sju–tio.
Jag vet inte om fiaskosnacket syftar till att att trycka till tränare Tommy Jonsson ytterligare och verkligen förstärka vilket dåligt jobb han har gjort.
Säg så här: det behövs inte. Efter den här säsongen tror jag Jonsson är färdig som tränare på elitnivå, och det tror jag inte hade förändrats om Linköping slutat tia eller elva i tabellen.
Jonsson var en oerhört förvånande rekrytering. Inför säsongen skrev jag att tillsättningen av Tommy Jonsson ”var ett av de mest överraskande besked jag varit med om sedan jag började på Sportbladet”.
Tittar vi på truppen så fanns det egentligen ingenting som talade för att Linköping skulle bli ett topplag.
Nordamerikanerna floppade
Okej att backsidan var uppgraderad med både Mattias Bäckman och Lukas Bengtsson. Två spelare vars grundpotential är för stor för att de egentligen skulle spela i SHL. Anledning till att de är här stavas i första hand skador och lite svagt psyke (Bäckman) och sjukdom (Bengtsson).
Och just skador och sjukdom har också hämmat dem under säsongen.
Jag såg redan inför säsongen en forwardssida som kändes väldigt tveksam och som inte blev bättre av att de två nordamerikanerna Whitney och Wright floppat.
Utöver en misslyckad tränarrekrytering och ett felbyggt lag har den nu avsatte general managern Fredrik Emvall i princip låtit bli att agera under säsongen.
Trupp som har varit i princip identisk från start till mål, trots att skador härjat och några av nyförvärven inte alls levt upp till förväntningarna.
Emvall lånade in Viktor Svedberg, som försvann till KHL lika fort som han kom. Sedan är det bara den av Frölunda ratade backen Kristoffer Gunnarsson som har tillkommit.
Oavsett hur dålig ekonomi klubben har måste en sportchef vända på varenda sten och hitta kreativa lösningar för att kunna göra en förändring i ett lag där så många pilar pekar åt fel håll.
Många håller fast sig vid Linköpings starka öppning och menar att raset de avslutande 40 omgångarna rättfärdigar att det handlar om ett fiasko. De flesta som kan tyda någon form av statistik kunde utläsa att Linköpings siffror i inledningen inte ens var i närheten att kunna hålla över tid.
Alla lag kan ha en het period när poäng bara trillar in trots att spelet inte motsvarar utdelningen. Det är bara ett par år sedan Karlskrona toppade SHL vid det första landslagsuppehållet.
Gäller att bygga rätt runt Bert
Linköpings säsong är över och redan nu det innebär att det finns gott om tid för analys och eftertanke. Och det kommer garanterat att behövas. Den förre storspelaren Niklas Persson är helt oprövad som general manager och det är inget litet jobb som väntar.
Först och främst måste Linköping besluta vilken klubb man vill vara och vilket spel man vill förknippas med?
Det vimlar sannerligen inte av tränare som kan vända den negativa spiral som Linköping har hamnat i. Men jag vet i alla fall vilken tränare som skulle få mitt första samtal om jag var Niklas Persson.
Bert Robertsson kan jag känna är precis den ledartyp som Linköping behöver. Noggrann, enorm arbetskapacitet, dedikerad sporten och med en hög kravbild.
Sedan gäller det att bygga med rätt ledare runt Robertsson för att få det att fungera – och där behöver det inte alls vara fel att fortsätta med de assisterande tränarna Klas Östman och Johan Åkerman.
