Hej,
Ny-gammal här. Nytt nick då jag dribblat bort mitt gamla. Brukade skriva orelvent men innehållsrikt innan nu läser jag desto mer. Uppskattar tonen och analyserna i detta forum. Nu till mitt inlägg som är en jävla massa text jag skrev för ca 2v sen. Anledningen till att den legat så länge är att jag inte vetat vem som egentligen är mottagare. Men nu provskjuter jag här. Håll till godo ni som orkar:
För drygt 3 år sedan myntades uttrycket LHC110. Det betydde, om jag minns rätt, att LHC - hela föreningen - skulle ge 10% mer i alla situationer. Och därför kunna få ut mer av mindre. Kiosken skulle sälja 1 popcorn mer på 10 försäljningar. Man skulle vinna 1 av 10 närkamp mer på isen. Och på var tionde biljett skulle man sälja en till.
Hur det gått i kiosken vet jag ej. Hur det gått på isen vet alla. Lagen man ställt på isen har kämpat. Mycket. Men trampat vatten. Till slut fick man inse att kämpa var underordnat att tänka och spela. Då plocka man in Östman. En bra rekrytering.
Men Östman har haft utmaningar med att sätta ett lag på banan pga skador. En problematik LHC haft länge. I många sammanhang har jag hört ord som slump och otur men jag vägrar tro det när det konsekvent uppstår. Jobbar inte det medicinska teamet 110 procent? Eller har man gjort förändringar och nedskärningar i den delen av personalstyrkan så att man gått miste om kunskap för att kunna förebygga skador. Det vet jag ej heller. Men något är fel. Och problemet är inte löst. Jag kan bara hoppas att de fd spelarna Albin Lorentzon och Sebastian Karlsson har rätt knowhow och erfarenhet för att lösa den gåtan.
Corren har nu skrivit om skadorna och adresserat problemet som djupare än slump. Bra. Den analysen var inte svår, men det var nödvändigt att fler fick ta del av den. Här ska LHC ha kritik. Mycket kritik
Men mest ska LHC ha kritik för hur föreningen bedrivs. Här ligger ju främsta ansvaret. Jag blir mörkrädd ibland när jag läser om kritik mot spelare och tränare. Visst, ibland är kritiken mycket befogad. Men många gånger tycker jag att den är felriktad.
De ansvariga för flera års debacle är inte främst spelarna eller tränarna. Utan högsta beslutsfattarna. Som alltid.
I näringslivet är det en VD. I det offentliga är det en politiker. I LHC är det en klubbdirektör.
LHCs ekonomi ses ibland som en ursäkt till att laget man stället på banan inte kan utmana. Hallå? Vad hände med kravbild? Vad hände med 110? Visst, förra året var en utmanande säsong ekonomiskt, ingen kunde förutspå det. Men det gällde ju alla. Extraordinära insatser räddade föreningens. Men, ska vi vara nöjda med det? Är lhc110 att precis undvika kval och fixa licensen med avseende på de ekonomiska kraven? Det tycker inte jag.
Dålig ekonomi är ingen ursäkt. Det är rotorsaken till senaste årens kräftgång. Och det fanns problem redan innan pandemin. Och det är VDn (eller klubbdirektörens) ansvar. Ironiskt nog för LHC så har de inte haft en KD under de senaste 3åren.
Vad vill föreningen? Vad står man för? Och vart ska man? Det är också vd/KD frågor. Det gjordes en treårsplan för tre år sedan - utan KD. Den fick revideras - utan KD. (tillförordnad KD eller operativ styrelseordförande gills inte, det är ingen riktigt KD)
Det var drygt tre år sendan Mäki aviserade sin avgång. Det tog knapp tre år att rekrytera ny KD, Niclas Björkman. Ett jävla under betyg till styrelsen k deras viktigaste uppgift. Niclas själv har inte synts externt alls. Han kanske verkar utan att synas och det må vara bra då. Men svårt för oss utanför att bedöma om rekryteringen i sig är bra.
Niclas är trots allt den som har mandat och ansvar att rädda LHC på sikt. Det är inte att man undrar då - vad vill han, vad tror han, och vad tänker han, om framtiden? Så många frågor. Så lite svar.
Denna säsongen är återigen en krissäsong (ja det har jag fog att säga med som mest 8 skador på ordinarie spelare samtidigt (om jag räknade rätt) , ca 1p/match i snitt och 2 inseason nyförvärv redan. Obs det är inget jag tycker att Niclas Björkman kanske ska ha så stor skuld i. Det är upp till laget, tränarna och pajen att lappa och laga och hoppas att man får till det även iår. Men man får inte låta brandsläckningen ta fokus från det långsiktiga. Och i det långsiktiga ansvaret som Björkman har handlar det om att undvika att hamna där igen, dvs lappa och laga, Parera kriser och värva in season. Det är ohållbart. Han måste säkra att LHC har rätt resurser med rätt kompetenser i organisationen. Att LHC har en riktning. Och att dessa ger stöd åt det lag som ställs på banan.
Niclas måste vara väldigt tydlig med vad han vill med den här föreningen. Och han måste få med väldigt många på den resan. Om jag tror han lyckas? Ingen aning har inte hört eller sett honom honom än. Om jag hoppas han gör det? Att jag hoppas.
LHC betyder alldeles för mycket för Linköping. Det vet alla säsongskortsinnehavare, alla åskådare. Det vet alla som jobbar i och kring organisationen (en av Linköpings största arbetsgivare). Det vet alla barn som har idoler, drömmar och lever aktiva idrottsliv. Alla sponsorer vet. Och all idrottsrörelse i Linköping vet det.
Jag hoppas nu att spelare och ledare räddar säsongen. Och jag hoppas att LHC har hittat sin identitet och väg framåt genom Niklas. Han är den viktigaste personen i förening PÅ SIKT. Han har en svår uppgift men jag hoppas han lyckas med det som många före honom inte lyckats med.
Lycka till Niclas
(Till skillnad från idioten som dödshotat någon i föreningen önskar jag vara sakligt kritiskt. Det tror jag är konstruktivt. Jag vill inte bidra till hänga ut någon. Inlägget ska inte tolkas som kritik på individnivå utan belysa systematiska brister i organisationen som några roller i organisationen har särskilt ansvar i.)
