Jag är lite kluven i den här frågan.
Självklart förstår jag att spelarna vill ta chansen att göra sig en hacka. Här är jag helt överens med BK Robbi om resonemanget.
Men LHC har givetvis inga som helst förpliktelser mot spelarna vad gäller utlåningen. Det var ett år som gällde, och det har nu passerat.
Spelarna är proffs. Då ska de bete sig som sådana och inte som tjuriga småungar som vill ha en extra tablettask i närbutiken. Därför så borde frågan om hurvida LHC ska tvinga någon att spela för klubben inte ens behöva komma upp. Ett år var det, ett år blev det. Det ska spelarna vara nöjda med, och de ska utan att gnöla komma hem och fullfölja sina kontrakt.
Detta sagt så kan jag ändå ha förståelse för att man vill säkra sin ekonomiska framtid.
Sen kommer vi till det känslomässiga. Och då kan inte heller jag låta bli att jämföra en kille som Kenny Jönsson med Mange. Mange har upprepade gånger tackat nej till LHC, hans moderklubb. Och det är inte utan att jag undrar hur han resonerar. Vill han öht spela i LHC igen? Hade han tänkt sig LHC som en sista utpost? Ett ställe att spela av karriären eftersom han vet att han alltid är välkommen? Och blir det inte nästa år så kanske det blir året efter det. Om nu inte rubelbuntarna förtsätter locka...
Hur mycket tålamod ska vi ha? Ska vi vänta på att en 39-årig Mange Johansson skriver ett guldkantat kontrakt med LHC när han egentligen inte längre är bra? Fast han är ju ändå en ikon i Linköping...
